Att kämpa för Guds rena och klara ord

Bohuslän-Dals lokalavdelning av Kyrkliga Förbundet fyller i år 25 år och med anledning av detta intervjuar vi avdelningens ordförande sedan bildandet, kh em Gunnar Juelsson. Om vi skulle sammanfatta Juelssons hjärtesak skulle vi kunna säga: Läs Guds ord och sprid det!

Var bor du och var har du tjänstgjort som präst i Svenska kyrkan?
– Vi, min hustru Iréne och jag bor i Ytterby, södra Bohuslän. Jag prästvigdes för Lunds stift 1963 och har haft tjänstgöring i Öljehult (mellersta Blekinge), Örkened (nordöstra Skåne), i Härlunda (södra Småland), i Loshult (nordöstra Skåne) och i Brålanda som ligger i södra Dalsland. De sista 12 åren före pensionen var i Ytterby.

Vilka kyrkliga uppgifter har du idag?
– Här i Ytterby har jag, sedan tiden som församlingspräst, en studiecirkel i troslära. Vi samlas en gång i månaden. Det kommer 20 personer och vi är i Ytterby församlingshem. För närvarande använder vi Gerhard Rexius ”Låt komma Gud till oss ditt ord, det heliga och klara”. Intresset är stort för katekesstudier och ofta blir det givande samtal. Ungefär var tredje söndag predikar jag hos Lutherstiftelsens gudstjänstgemenskap i Göteborg. Det är roligt att fortfarande få predika, även om det numera sällan sker i Svenska kyrkans regi.

År 2010 firar Bohuslän-Dals lokalavdelning 25 år. Varför startade ni lokalavdelningen och vad var dina visioner 1985?
– Vi var flera stycken som kände för saken och bidrog till att Bohuslän-Dals lokalavdelning av Kyrkliga Förbundet för evangelisk-luthersk tro bildades i Herrestad 1985. Jag kan här bl a nämna dåvarande kyrkoherden i Bolstad, Arne Olsson och förre redaktören för Kyrka och Folk, Josef Axelsson. Vi såg att det var viktigt att få en ”plattform” för arbetet kring Bibel och bekännelse här på västkusten.
Nu kunde vi lättare ordna med kyrkodagar runt om i Bohuslän och Dalsland. Uppgiften av dels att ge uppbyggelse och andlig vägledning, dels i någon mån ”rusta” kyrkfolket inför framtiden och inför avfallet från tron, som var påtagligt redan för 25 år sedan. Öppnandet av prästämbetet för kvinnor 1958 – ett markant avsteg från Guds ord – visade vart vi var på väg.

Vad gick teologkurserna på Örtagården i Lane-Ryr på slutet av 80-talet och början av 90-talet ut på (vilka teman och varför just dem)?
– De årliga kurserna åren 1988-1993 var till stor uppmuntran och glädje. Vi planeringen av dessa dagar riktade vi oss särskilt till präster och blivande präster. Men detta hindrade inte att många lekmän, med stor behållning, deltog i dessa kurser, år efter år.
Vi ville särskilt aktualisera reformationens stora teman: Skriften allena, nåden allena och tron allena, samt inte minst arvet från kyrkoväckelserna, där vi möter namn som Henric Schartau, Lund och Peter Lorenz Sellergren, Hälleberga. Förre professorn vid Menighetsfakulteten i Oslo, Carl Fr. Wislöff, medverkade vid de flesta av dessa teologkurser på sitt kunniga och engagerade sätt. Wislöff förenade stor lärdom med ett pedagogiskt framställningssätt.

Under 1990-talet var du Kyrkliga Förbundets riksordförande. Varför valde du att engagera dig just i Kyrkliga Förbundet?
– Redan under studietiden i Lund blev jag genom kyrkoherde Samuel Adrian engagerad i Kyrkliga Förbundets arbete. Jag upplevde förbundets arbete som något av det mest positiva i Svenska kyrkans församlingar. Här fanns en väckelserörelse inom kyrkan, som inte bara ”på pappret” hade en luthersk bekännelse utan också medvetet strävade efter att levandegöra arvet från reformationen och de kyrkliga väckelserna. Här var också ett kyrkligt alternativ, dels till ”flumkyrkligheten” av liberalteologiskt snitt, dels till högkyrklig ritualism, ofta med dragning till Rom.

Vilka uppgifter ser du som särskilt viktiga för vår lokalavdelning Bohuslän-Dal?
– Vår uppgift inom Kyrkliga Förbundet är nu som tidigare att stödja goda krafter i kyrkoförsamlingarna som vill arbeta för Bibel och bekännelse. Tyvärr har antalet präster, som vill samarbeta med oss minskat markant under dessa 25 år som gått. Från åtskilliga kyrkor och församlingshem är vi numera utestängda. Detta har medfört att vi på kyrkfolkets kallelse har sett oss tvungna att på centrala platser för vårt verksamhetsområde upprätta självständiga evangelisk-lutherska församlingsgemenskaper: i Dalsland har vi Stigens kyrka och i Bohuslän Elsebergskyrkan i Uddevalla. När Guds rena och klara ord tas ifrån oss i den officiella kyrkan, då måste vi inom Kyrkliga Förbundet handla. Och det mest positiva handlingssättet är – som jag ser det – att erbjuda sökande och längtande människor tillgång till ett rätt Guds ord och andlig själavård, som är värd namnet.

För vilka människor menar du att gudstjänstgemenskaperna kan ha en stor funktion och varför?
– Kristna människor behöver med nödvändighet ett andligt hem, där de kan få del av allt det som gör att tron får näring och kan växa sig starkare: tillgång till ett rätt Guds ord och en sakramentsförvaltning som är i enlighet med Jesu instiftelse. I ett sådant sammanhang behövs självklart också verksamhet bland barn och ungdom med en klar målsättning: att vinna de unga för Kristus. Dessa fria församlingar behöver också betjänas av rätta herdar, som både kan ge hjorden tillgång till verklig själaföda och försvara den mot denna tidens många andliga ”rövare” och villolärare.

Vilka händelser har särskilt glatt dig under senare år?
– Först att Församlingsfakulteten i Göteborg har upprättats. Här kan blivande präster få en bibeltrogen teologutbildning av mycket kompetenta lärare, sedan också att Lutherstiftelsen genom sitt grundliga pastorala seminarium kan utrusta blivande präster att bli dugliga förkunnare, själasörjare, kateketer etc. Det är också ett stort glädjeämne att redan många unga män har prästvigts för att betjäna kyrkfolket, visserligen inte inom Svenska kyrkans officiella strukturer, men på kyrkans lärogrund i ett fritt sammanhang, där förhoppningsvis Guds rena och klara ord får ljuda från alla predikstolar.

Du har engagerat dig mycket för spridandet av tidningen Kyrka och Folk och goda böcker. Varför är det skrivna ordet så viktigt att få spritt?
– Trots Internet är fortfarande papperstidningar, uppbyggelseböcker och Bibeln viktiga redskap för att uppväcka och underhålla trons liv i den kristna församlingen. Kyrkliga Förbundets tidning, Kyrka och Folk, har under sina 87 år gett värdefull kristen undervisning och hjälp för kyrkfolket att rätt kunna döma över tidens tecken. Den polemiska tonen är oundviklig i sammanhanget. Det gäller inte bara att hävda Guds ord i spalterna, utan också att avslöja den falska läran som leder själar i fördärvet. Och att göra detta i kärlek också till de villfarande!
Det tryckta ordet förflyktas inte lika lätt som ofta det hörda! Goda andaktsböcker behöver tas tillvara och läsas, men också i nytryck spridas vidare. Präster kommer och går, men det som de lämnar efter sig i församlingarna där de har verkat kan många gånger bli en sådd för framtiden. Jag skulle kunna ge flera exempel på att andaktsböcker, som har lämnats vid jämna födelsedagar, har blivit lästa och begrundade av den äldre generationen som fått dem, men också av yngre människor i släkten. ”Anden blåser vart den vill” (Joh 3:8) – det är sant. Men Anden behöver ha något att knyta an till, främst bibelordet, kristen undervisning i hemmet och konfirmationstiden och varför inte också genom goda andaktsböcker.

Vad har vi att lära av Martin Luther och våra fäder i tron?
– Martin Luther och våra andliga fäder t ex Henric Schartau, MF Roos, Anders Nohrborg, Johann Arndt och andra i samma anda, var så noga med att allt Guds ord skulle förkunnas, både lag och evangelium, synd och nåd. Och det var viktigt inte bara med den rena evangeliska läran utan också med ett kristet liv i kärlek och goda gärningar. ”Vi håller en människa inte värdig det kristna namnet, som inte bemödar sig om att bevisa sin tro på Kristus med ett heligt liv. Gud vill inte veta av någon kristen som inte lever kristligt.” (Chr. Scriver)

Är det något bibelord som betyder särskilt mycket för dig?
– Det är ett ord som jag ofta citerat i predikan och själavårdssammanhang: 1 Joh 1:7b ”Jesus, hans Sons blod renas oss från all synd!” Lägg märke till att Johannes använder presens, nutid: ”renar oss från all synd!” Alltså inte först någon gång i en oviss framtid, då vi förväntas kunna segra över synden och lägga bort den – utan just nu. Detta ord gäller nu när vi kämpar mot synden och ofta tycker att vi ligger under i kampen. Vilket härligt evangelium: Jesus, hans Sons blod, renar från all synd, som människan botfärdigt bekänner och vill överge! Och denna dagliga rening, ty det är ju det som det ytterst sett är fråga om, är möjlig därför att det är Guds Sons blod och därmed fyllt av gudomens oändliga värde!

Per-Anders Grunnan

Karta

Sommarhemsvägen 4, 451 44 Uddevalla ‎

Click to open a larger map

Stöd vårt arbete

sätt in din gåva på Bohuslän-Dals lokalavdelning av Kyrkliga Förbundets bankgiro 5744-1420. Eller Swicha till 123 311 38 75 Mer info>>

Om vår församling

Mariakyrkan i Uddevalla är en evangelisk-luthersk församling som drivs av Kyrkliga Förbundet i Bohuslän/Dal och är en del av Missionsprovinsen.

Följ oss på: Facebook | Youtube

 


Copyright © Mariakyrkan i Uddevalla

Publicerad av: vestergard.se